Två barn i knät och spruta i armen

Igår lyckades jag hämta Sofia på förskolan, hasta iväg till BVC i centrum och se till att både hon och jag fick influensavaccin samt klara av Johans förbokade sexmånaderskontroll på mindre än 1,5 timme. Det är inte så illa pinkat.

Strax innan vi gick in på BVC stannade jag vagnen och satte mig på huk med Sofia för att försöka förbereda henne på vad som skulle hända.

Jag: – Det finns en medicin man kan ta som gör att man inte blir sjuk och kan smitta andra. Om du och jag och pappa tar medicinen, så blir inte Johan sjuk. Han är för liten för medicinen, den får man bara ta om man är stor som oss.

Sofia: – Jag kan ta medicin!

Jag: – Ja, det skulle vara jättebra om du tar den! Och så gör jag det samtidigt.

Sofia: – Blir inte sjuk!

Jag: – Nä precis. Man får medicinen som ett stick i armen. Det kan göra lite ont men går fort över.

Sofia: – … :-o *wait a minute…*

Jag: – Det kommer att gå bra. Nu går vi.

Dock rekommenderar jag inte någon att ha två barn i knät och få en spruta i armen samtidigt. Det blir liksom väldigt många armar att hålla reda på. Sofia var überduktig och sade inte ett knyst när hon fick sprutan. Jag hade – min vana otrogen – visat upp ett imponerande lugn och pedagogiskt föregått med exempel. Sist jag fick en spruta i armen var vid stelkrampssprutan i fyran, då gick det inte riktigt lika lugnt till.

Sprutan kändes inte ett dugg! Fem timmar senare började det ömma runt stickområdet och natten var ju inte särskilt kul, jag kunde inte ligga på vänster sida och sova. Sofia hade också ont, på morgonen berättade hon att hon hade vaknat när hon skulle vända sig i sängen.

Nästa dos om tre veckor. Hoppas hon är lika medgörlig då.

Av er som svarade på omröstningen för några veckor sedan var det 64 % som tänker vaccinera er, 18 % som avstår och resterande 18 % har inte bestämt sig ännu.