7 juli 2008 at 23:15 | In Uncategorized | 1 Comment
Tags: Barnliv, Utveckling
Var det i julklapp som Sofia fick en leksakstelefon? Nej, jag minns inte. Någon gång i höstas kanske. Det har i alla fall varit hennes kanske mest älskade ägodel på sistone. Det är så roligt att höra henne köra sina låtsassamtal!
Ett exempel:
Sofia kommer gående med telefonen i handen.
- E jingej!
Sofia fäller upp nederdelen av telefonen och svarar med viktig min.
- Mmmm hej! Öööööööö…* Ja-a! (tystnad) Nä, (obegripligt svammel)! Äsa boken! Mmm! Aa… Hejå!
Och om man frågar henne vem det var som ringde är svaret alltid det samma – ajmoj! Dvs farmor. Undrar om farmor har en aning om hur skyhög hennes telefonräkning lär vara vid det här laget? :-)
* Utfyllnadsljudet kommer otvivelaktigt från T. Han har faktiskt en tendens att ringa folk, presentera sig och sedan fylla ut tystnaden med ett ljud medan han funderar på vad det var han egentligen ville.
Haha! Åh, de är rara. Miranda brukar nyttja den urkopplade telefonen som hänger på väggen här i evakueringsbostaden. Det går bra, tycker vi. ;D Men hon har inget tålamod. Hon lyfter av luren, trycker på några knappar, sätter luren till örat och säger “Hallååå?!”. Sedan ger hon upp. :D När man frågar vem hon ska ringa till är det moffa eller mommo. :)
Kommentar av Féline — 8 juli 2008 #