Abstrakta saker: Känslor «

Abstrakta saker: Känslor

På sistone har vår dotter börjat förhöra sig om våra känslor. Som exempelvis häromdagen, då följande utspelade sig:

Mamman: (gäspar)

Sofia: Tjött?

Mamman: Va? Nej, jag är inte så trött, jag bara gäspade ändå.

Sofia: Jaha. Lessen?

Mamman: Neej, jag är inte ledsen… (börjar bli fundersam)

Sofia: E gla?

Mamman: Ja, jag är glad.

Sofia: (nöjt) M-hm.

Eller som idag, när jag hämtade henne från förskolan på cykel. Hon är inte så förtjust i att åka cykel men börjar lära sig. Själv tycker jag att det är vansinnigt praktiskt i nedförsbackarna, men uppför går det minst sagt TUNGT. Mitt under mitt värsta flåsande känner jag hennes lilla hand som uppmuntrande klappar mig på ryggen och får i nästa sekund frågan: “E joppit?”

Eh. Ja. :-)

5 kommentarer »

RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Haha! Det var mig en störig liten unge ni uppfostrat! ;)

Kommentar av sockerdricka — 1 juli 2008 #

Svara
Asså Sofia, så jäkla klockren redan nu! Hon måste ärvt känslan för oneliners av sin mor ;P

Kommentar av Hanna — 1 juli 2008 #

Svara
Vad härligt!

Kommentar av Pyssan — 2 juli 2008 #

Svara
Sockerdricka:
Jag tror dessvärre att det inte har så mycket med uppfostran att göra, hon verkar ha kommit ut sådan. :)

Hanna:
Tja, NÅGOT måste hon väl ha ifrån mig. ;)

Pyssan:
Ja, man blir lika förvånad varje gång de gör något på egen hand.

Kommentar av huldra — 3 juli 2008 #

Svara
Haha, åh vad rart! :D

Kommentar av Féline — 7 juli 2008 #

Svara