I förmiddags åkte T på tjänsteresa till Italien och kommer inte tillbaka förrän sent på torsdag kväll/natt. Det blir en ensam vecka för Fia och mig. Vår ensamma tillvaro inleddes rent strålande med att hon vägrade sova middag efter lunchen. Trots det höll hon humöret uppe hela eftermiddagen och började inte krokna förrän vi var på väg hem från middagen hos svärföräldrarna. Då var hon emellertid ordentligt trött och när vi kom innanför dörren hemma följdes varje steg i nattningsproceduren av hjärtskärande gråt och gnälliga protester. När hon väl låg i sängen och jag hade sjungit om de små trollbarnen somnade hon som ett slocknat ljus medan jag stod och såg på. Jag vet inte om det någonsin har hänt förut. Ögonlocken bara föll ihop och sedan fick jag uppleva det exakta ögonblicket när hon somnade, när hon slappnade av och andningen övergick i djupa, lugna andetag. Min lilla skorpa.
Dagen till ära plockade hon en blomma till mig i svärföräldrarnas rabatt. Det blev en förgätmigej och jag blev så glad. :)
Därefter kuskade jag själv runt i terrängen (precis invid gångvägen, men ändå…) för att få ihop några liljekonvaljer till förgätmigejen. De passar så bra ihop. Och så blir det mer intressant att fotografera om man har blad i buketten.
