Jag skulle kunna rada upp en lista på saker som Sofia har kunnat/gått med på att göra som hon inte längre vill. Det som jag tycker är mest synd är att hon har slutat att säga till när hon behöver gå på toaletten. Hon totalvägrar pottan och står rakt upp och ner framför mig och bajsar i sin blöja. Om jag frågar henne om hon bajsar blånekar hon. Hur vi än har försökt så skriker hon bara vildsint, så nu har vi gett upp det projektet. Jag tänkte testa med att få henne blöjfri på riktigt i sommar, vi får väl se hur hon reagerar på det.
Hon äter heller inte gärna med skeden, utan begagnar sina händer och fingrar till att äta mat med. Om vi serverar något som man måste använda sked till, exempelvis yoghurt, håller hon skeden upp och ner och tar yoghurten på den välvda ytan i stället för den skålade. Ja, det drälls en hel del vid måltiderna, kan man lugnt säga.
Hon vill inte sitta i vagnen, hon vill jämt glo på TV, man måste klä på henne kläderna i en viss ordning, plötsligt får jag inte byta hennes blöja för det ska pappan göra, hon slåss och rivs, knycklar ihop hela ansiktet av vrede och skriker så att tårarna sprutar om hon inte får som hon vill.
Det finns bara ett ord som beskriver det här beteendet till fullo.
TROTS.
Tja, det kommer väl förr eller senare. Jag minns hennes mammas utbrott, fast det var mycket tidigare …
/M